På temat Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom i mål nr 3527-14, meddelad 2015-06-25 så har de första besluten med indragen assistans börjat komma nu. Man kan bland annat läsa om det i Göteborgsposten: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2885446-elias-6-drabbas-hundratals-kan-forlora-assistans.

Även här på God Assistans har vi blivit berörda av ovan nämnda dom. Vi har en blivande kund till oss som är 1,5 år gammal med allvarliga och omfattande funktionshinder. På grund av ett ovanligt stort antal allvarliga epilepsianfall per dag som innebär att han inte kan lämnas ensam utan övervakning ens i några sekunder så föreslog Försäkringskassan i somras att bevilja honom assistansersättning med 112 timmar per vecka. Försäkringskassan hann dock inte fatta beslutet innan HFD:s dom meddelades och istället blev beslutet avslag på ansökan. Pojkens behov av ständig tillsyn (förutom ett stort hjälpbehov i alla övriga avseenden) ska således tillgodoses av föräldrarna dag och natt, då det inte finns något bra alternativ till insatsen personlig assistans för ett så litet barn. Var detta verkligen meningen med lagstiftningen och i förlängningen domen? Jag vill inte tro det och vi kommer självklart att driva ärendet i domstol.

Denna pojke kommer tveklöst att beviljas assistans på grund av sitt stora hjälpbehov, men det kan förstås dröja. Hur ska föräldrarna orka hålla ut? Vem klarar av sitt övriga liv, sina andra barn och sitt förhållande som inte får sova ordentligt någon enda natt?

Detta är en tillbakagång i utvecklingen som en gång i tiden ledde fram till assistansreformen. Min uppmaning till politikerna är: Tänk om, tänk rätt!

Är det någon som har frågor om ovan nämnda dom och dess konsekvenser är ni varmt välkomna att höra av er till mig.

linda@godassistans.nu