Månad: april 2015

Dubbel assistans

Posted on by God Assistans

Själva syftet med personlig assistans är (enligt 5 § LSS) att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för funktionshindrade och målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. En hög målsättning som jag inte anser att lagen lever upp till i alla avseenden. Detta gäller till exempel dubbel assistans.

Det kan ibland behövas hjälp av flera assistenter samtidigt. När en person vistas i miljöer där det är nödvändigt med mänsklig lyfthjälp, kan två personer behövas för att ge assistans. Myndigheten beviljar endast dubbel assistans för de moment där det faktiskt behövs två personer och inte för tiden där emellan och överlåter åt anordnaren att lösa de praktiska problem som kan uppstå, dock med vetskapen att det i många fall är omöjligt.

Här kommer ett exempel (som inte på något sätt är hämtat ur verkligheten, utan direkt från min fredagströtta hjärna):

Judith är i behov av dubbel assistans vid förflyttning till och från toaletten. Hon går på toaletten 6 gånger per dag; klockan 8:00, klockan 11:00, kl. 14:00, klockan 17:00, klockan 20:00 och klockan 22:00 (cirka gurka – det kan vara ganska svårt att planera sina toalettbesök som ni kanske förstår). Hon behöver dubbel assistans under 10 minuter vid förflyttning till toalettstolen och vid 10 minuter från toalettstolen. Försäkringskassan håller med om att Judiths behov av dubbel assistans vid toalettbesök är rimligt (och det i sig är ju bra) och beviljar således 10 + 10 minuters assistans x 6 tillfällen = 2 timmars dubbel assistans per dag.

Och nu borde ju allt vara frid och fröjd och Judith borde kunna leva ett liv som andra. Men det visar sig att assistansanordnaren har svårt att hitta en assistent som vill komma hem till Judith (som bor i ett hus på landet cirka 2 mil utanför Tidaholm) och få betalt för att arbeta i 10 minuter, vänta på att Judith i lugn och ro ska uträtta sina toalettbehov i 30 minuter (det ingår faktiskt också i att leva som alla andra) och därefter få betalt för att arbeta ytterligare 10 minuter och sedan återvända hem (4 mil tur och retur). Assistenten förväntas dessutom upprepa detta flera gånger per dag. Och ibland är det så att Judiths toalettvanor varierar (!) och att hon vill gå på toaletten vid andra tidpunkter än de genomsnittliga. Och då bör ju helst assistenten rätta sig efter det och således finnas tillgänglig när som helst under dagen.

Såsom insatserna beviljas, vilket också har stöd i rättspraxis, går det således inte att leva upp till syftet med lagstiftningen. Du kan inte hitta en assistansanordnare som har möjlighet att anställa assistenter under ovan (påhittade, men vanliga) omständigheter. Hänsyn bör också tas till att en person ska ha stort inflytande över vilka assistenter som utför assistansen (för att särskilja insatsen från hemtjänsten). I praktiken är även detta omöjligt. Hittar anordaren ens en hemtjänstanordnare som har möjlighet att utföra ovanstående insatser är det bra.

Tanken är god, syftet är gott, men att med dubbel assistans kunna leva ett liv som andra är i praktiken omöjligt.

Med detta önskar jag er en trevlig helg!

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

Tillfälligt utökad assistans vid utlandsresa

Posted on by God Assistans

Jag har drivit ett ärende i Kammarrätten som gäller tillfälligt utökad assistans vid en utlandsresa. Det händer ganska ofta att kommunerna anser att den funktionshindrade redan är tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom sin personliga assistans och att det inte finns något behov av ytterligare timmar för en utlandsresa. Det finns dock skäl att överklaga sådana beslut, då domstolarna sällan håller med om detta. Utlandsresor bedöms nu för tiden vara så vanligt förekommande att det ingår i normal livsföring att ”med viss regelbundenhet” åka utomlands.

Det som gör detta fall så speciellt är att kommunen inte bara har avslagit ansökan, utan angett som grund för sitt avslag att den funktionshindrade inte förstår att hon åker på semester varför hon således inte är i behov av en semesterresa utomlands.

Jag har svårt att beskriva i ord hur beklämd jag blir av detta resonemang hos en handläggare av LSS-insatser hos kommunen. Enligt 5 § LSS är lagens syfte att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Men det ska jag väl ändå inte behöva upplysa handläggaren om?

Kammarrätten fastställde i detta mål att det är ostridigt att den funktionshindrade har behov av bad, aktiviteter och stimulerande upplevelser och att den funktionshindrade har rätt till den begärda insatsen för att uppnå goda levnadsvillkor. Tack för det, men det är fortfarande beklämmande att en myndighet har möjlighet att i ett beslut uttrycka sig mycket kränkande mot en enskild och dessutom fatta beslut i strid med såväl lag som rättspraxis.

Ett tips till er funktionshindrade som planerar att åka utomlands och är i behov av utökad assistans under resan är att vara ute med ansökan i mycket god tid. I detta fall reste den
funktionshindrade utomlands i november 2013 och domen från Kammarrätten meddelades i mars 2015.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

Vad innebär föräldraansvar?

Posted on by God Assistans

Då många av våra kunder är barn så har jag på senaste tiden lagt lite extra energi på att fundera över ”det normala föräldraansvaret”. (Som ny på min arbetsplats har jag även funderat väldigt mycket över kontorsstolens inställningar, men det får nog bli ett eget inlägg. ;-))

Så här står det i förarbetena till lagen: ”Det ansvar en förälder har som vårdnadshavare enligt föräldrabalken, att ansvara för barnets personliga förhållande och se till att barnets behov blir tillgodosedda med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter, är detsamma oavsett om barnet har ett funktionshinder eller inte.”

Detta betyder att personlig assistans endast ska beviljas för sådan hjälp som inte ingår i det normala föräldraansvaret. Det innebär att man jämför barnets behov med de behov som ett barn utan funktionshinder i samma ålder har. Men hur omfattande är behoven för ett barn i en viss ålder? Varken Försäkringskassan eller kommunerna kan svara exakt på detta och det finns ingen entydig rättspraxis. Jag skulle vilja påstå att det hela blir en relativt subjektiv bedömning från handläggare till handläggare.

Jag inser dilemmat då jag själv är förälder till tre barn och det ena barnet inte är det andra likt. Mina barn har börjat prata i olika ålder, börjat äta själv i olika ålder, börjat gå på pottan i olika ålder, vaknat olika ofta på natten och varit olika mycket sjuka för att nämna några exempel. Jag tänker att olika föräldrar troligen också tar olika stort ansvar för sina barn.

En sak som jag särskilt ofta reagerar på är Försäkringskassans bedömning av det normala föräldraansvaret vid sjukvårdsbesök. Vi (jag och Försäkringskassan alltså) är överens om att det ingår i det normala föräldraansvaret för ett litet barn att följa detta barn till sjukvården, men att det skulle vara normalt att följa sitt barn till sjukvården vid 100 tillfällen per år kan jag inte hålla med om! Det rimliga skulle vara att dra bort vad som kan anses normalt (tre läkarbesök per år för ett barn som är fem år till exempel?) och anse att övriga 97 sjukvårdsbesök (som alltid beror på barnets funktionshinder) är utöver vad som kan anses normalt.

Jag hjälpte nyligen till med att lämna synpunkter på en utredning från Försäkringskassan där Försäkringskassan på fullaste allvar anser att det ingår i det normala föräldraansvaret att tillse och trösta ett treårigt barn som nattetid vaknar var 20:e minut på grund av sömnapnéer, som behöver lägesändras en gång per timme, ges luftrörsvidgande två gånger per natt och äta två gånger per natt. Galenskap enligt min mening och så hamnar jag återigen i frågan om vad som är normalt och vem som bäst kan bedöma det. Finns det inte nog tydlig lagstiftning blir det förvaltningsdomstolarnas uppgift att bringa klarhet i frågan, men den rättspraxis som finns är varken uttömmande eller exakt.

Det man kan utläsa av den rättspraxis som finns är att kammarrätterna anser att föräldraansvaret överlag är omfattande och långtgående för barn upp till och med 5 års ålder när det gäller hjälp med de grundläggande behoven. För barn till och med 5 års ålder har behovet av hjälp med kommunikation i samtliga fall ansetts ingå i det normala föräldraansvaret. Tillsyn som andra personliga behov ingår i föräldraansvaret för barn upp till 5 år. För barn från 6-11 år har kammarrätterna ansett att det finns skäl att ta hänsyn till visst föräldraansvar och ett begränsat föräldraansvar för barn äldre än 12 år.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt att det enbart är när barnet har ett mycket speciellt vårdbehov som föräldraansvaret inte ska beaktas.

Regeringsrätten har bedömt att det inte finns något föräldraansvar för en 9-åring vad gäller hjälp med kommunikation och aktiv tillsyn av övervakande karaktär samt att det från och med 12 års ålder inte föreligger något föräldraansvar för de grundläggande behoven.

Att bevilja rätt omfattning av personlig assistans för ett litet barn är sammanfattningsvis svårt, men är det inte bättre att vara lite mer generös än restriktiv vad gäller assistans till små barn? Jag har träffat så många familjer med funktionshindrade barn som bara vill få vardagen att fungera något så när. Att få sova en hel natt ibland då och då hjälper helt klart till.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu