Månad: juni 2015

Det finns några saker som verkligen kan göra mig galen och Försäkringskassans skälighetsbedömningar är en sådan sak!

En skälighetsbedömning uppstår när en funktionshindrad har yrkat tid för ett visst hjälpbehov, exempelvis 10 minuter för på- och avklädning av ett spastiskt 4-årigt barn, och när Försäkringskassan skriver i sin bedömning att de ”skäligen beaktar 5 minuter för på- och avklädning”. Försäkringskassan har då bedömt att den yrkade tiden inte är rimlig utifrån funktionsnedsättningen och dragit ned den med hälften.

Jag kan tycka att förfarandet är okej så länge Försäkringskassan bemöter yrkandet och berättar varför man inte anser att yrkandet är rimligt. Ofta ser dock svaret ut som ovan, vilket inte bara är oförskämt utan också strider mot Försäkringskassans egen vägledning.

I vägledningen, som fungerar som en handbok för handläggare, står det så här: ”Är behovet och tidsåtgången rimlig utifrån den försäkrades funktionsnedsättning? Om du i din bedömning inte anser att tiden är rimlig måste du motivera varför Försäkringskassan inte delar den försäkrades egen beskrivning av tidsåtgången. Motiveringen ska vara så tydlig att den försäkrade ska kunna förstå hur Försäkringskassan har tänkt och kunna bemöta Försäkringskassans bedömning vid en eventuell överklagan. Den försäkrade kanske till exempel skakar så mycket att vissa saker tar längre tid att göra. En rimlighetsbedömning av bedömningen av tid måste alltid utgå från detta.”

Min uppfattning är att de flesta försöker beskriva verkligheten så som den ser ut och att man som funktionshindrad inte vill ha mer hjälp än man behöver. Det skäliga är då att bevilja assistans i enlighet med yrkandet.

Med detta sagt vill jag passa på att önska er alla en riktigt härlig sommar! Snart stundar semester och då ska jag inta en skälig mängd sol!

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08- 23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

En funktionshindrad kan inte beviljas personlig assistans/assistansersättning utan bra intyg. Ett läkarintyg som styrker diagnosen är förstås alldeles avgörande, men det behövs också intyg som styrker själva hjälpbehovet. Det är inget formellt krav från myndigheterna, men tro mig, det behövs!

Tidigare har det varit relativt lätt att få en arbetsterapeut via habiliteringen att skriva ett ADL-intyg (ADL = all daglig livsföring), men på senare tid har habiliteringarna i princip vägrat detta med hänvisning till att det endast görs om det bedöms behövligt i den egna verksamheten. Då faller ansvaret tillbaka på kommunerna och Försäkringskassan som i sin tur inte ofta begär sådana intyg. Och slutligen faller ansvaret tillbaka på den enskilde som kan välja att försöka ordna och betala ett sådant intyg själv eller möjligen med hjälp av sin assistansanordnare. Det är absolut värt att försöka ordna med ett sådant intyg, men det blir sällan lika bra när en arbetsterapeut som efter att enbart ha träffat den funktionshindrade en gång skriver ett ADL-intyg jämfört med om habiliteringens arbetsterapeut med flerårig kunskap om den funktionshindrade gör det. Gäller det ett funktionshindrat barn är det dessutom många arbetsterapeuter som inte låter sig anlitas över huvud taget.

Jag tror inte att denna intygsovilja leder till något gott alls. Den funktionshindrade blir frustrerad och får ytterligare en sak att kämpa med, läkarna får mer att göra eftersom den funktionshindrade ofta får vända sig på att läkaren och be att denne kompletterar sitt läkarintyg efter bästa förmåga och handläggarna på myndigheterna får i många fall ett undermåligt beslutsunderlag. I allra värsta fall får den funktionshindrade inte vad den får rätt till.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

En kvinna hade beviljats assistansersättning av Försäkringskassan och hade valt kommunen som assistansanordnare. Kommunen sa efter ett tag upp avtalet med kvinnan och överlät åt henne att anordna sin assistans på annat sätt. Kommunen hänvisade till att personalen hade en otillfredsställande arbetsmiljö.

Justitieombudsmannen (JO) har i sitt beslut i ärendet riktat kritik mot kommunen. Kommunen har, enligt 2 § och 9 § LSS, ansvar för att tillhandahålla personlig assistans om den enskilde begär det, oavsett vem som beviljat insatsen. I lagens förarbeten beskrivs kommunens ansvar som ett basansvar. Kommunen hade alltså inte laglig grund för att säga upp sitt avtal med kvinnan.

Som funktionshindrad och berättigad till personlig assistans behöver du således inte vara rädd för att kommunen ska göra slut med dig. Det har de nämligen inte rätt att göra.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

Mitt jobb innebär ofta att vara med hela vägen från ansökan till beslut. Jag värderar intyg, hjälper till att formulera en behovsbeskrivning, är med på hembesöket som Försäkringskassan och/eller kommunen gör, hjälper till att lämna synpunkter på förslag till beslut och överklagar beslut om så är nödvändigt. Allt detta görs naturligtvis tillsammans med kunden.

Jag vet att det jobb jag lägger ner gör skillnad, men ibland är det lite extra påtagligt. En av våra kunder hade fått ett förslag till beslut gällande personlig assistans med cirka 33 timmar per vecka (jag har bland annat nämnt det i detta inlägg:). Efter att vi begärt nya intyg och lämnat dessa tillsammans med synpunkter till Försäkringskassan kom så ett beslut omfattande 84 timmar per vecka. Ett avsevärt bättre beslut!

En riktigt bra start på en arbetsvecka!

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu