Månad: september 2015

Schablonbeloppet för timersättning till utförare 2016 är fastställt till 288 kronor per timme. I jämförelse med schablonbeloppet för 2015, 284 kronor, är detta en ökning med 1,4 %.

Regeringen tillsatte en utredning som var klar i februari 2014 (Förändrad assistansersättning – en översyn av ersättningssystemet SOU 2014:9). Utredningens förslag har dock inte bedömts möjliga att genomföra utan ytterligare utredningar.

Före 2014 räknades schablonbeloppet upp efter att regeringen mottagit ett förslag från Försäkringskassan som i sin tur fått förslag från Sveriges kommuner och landsting. Denna modell har nu upphört.

Regeringen har istället fastställt en årlig ökning med 1,4 % i avvaktan på en ny modell/ett nytt sätt att beräkna ersättningens nivå. Som skäl anges att schablonbeloppet är för högt beräknat i förhållande till arbetskostnader för vårdbiträden och personliga assistenteter samt för övriga kostnader såsom administration, kompetensutveckling, assistansomkostnader m.m.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

Jag har funderat mycket på vad som driver mig i mitt arbete. Jag har kommit fram till några saker. Dels drivs jag starkt av känslan att jag gör skillnad i människors liv och dels drivs jag av viljan att få till ”rätt” beslut.

Det fanns en tid när jag trodde att myndigheterna gjorde sitt bästa för att hjälpa utsatta människor bland annat genom att se till att rätt beslut blir fattade, men med tiden har jag blivit mycket mer cynisk. Ibland undrar jag till och med hur somliga handläggare kan leva med sina fattade beslut. När de gick sin socionomutbildning – var det verkligen denna yrkesroll de trodde att de skulle ha?

Jag träffar människor som är förtvivlade. Föräldrar som får avslag på alla insatser och förväntas ta ett omänskligt stort ansvar för sitt funktionshindrade barn dag som natt samtidigt som de också ska jobba, ta hand om sina övriga barn och försöka ha en fungerande relation. Och så får de skrivet på näsan att det ingår i det normala föräldraansvaret.

Och jag tänker på alla människor som fortfarande tror att myndigheterna gör rätt. De som inte får rätt information, de som inte överklagar sina (felaktiga!) beslut och således inte får hjälp. Hur går det för dem?

Jag hörde imorse på radio en anställd på ett asylboende för ensamkommande flyktingbarn prata om att hon känner det som att hon har en massa barn i världen som är på väg hem till henne och att hon önskade att hon kunde hjälpa dem redan under resan.

Jag drar parallellen till mitt eget arbete. Jag vet att ni finns därute som behöver min hjälp att få rätt insatser och jag vill bara säga – hör av er redan nu!

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu

Socialstyrelsen har gjort en kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS och då bland annat vad gäller personlig assistans. I uppdraget ingick att utreda hur antalet beviljade assistanstimmar från kommunerna skiljer sig från antalet indragna timmar från Försäkringskassan och om möjligt finna orsaker till dessa skillnader. Socialstyrelsen har kommit fram till att assistanstimmarna i genomsnitt minskar med 25 % när kommunen beviljar assistans efter att Försäkringskassan dragit in den. Socialstyrelsen kan inte med säkerhet säga vad skillnaderna beror på men pekar på att det som har framkommit är att Försäkringskassans beslut enligt SFB ofta är några år gamla när kommunen gör sin prövning av antalet assistanstimmar. Socialstyrelsen pekar också på många osäkerhetsfaktorer: Den enskilde kan till exempel ha fått olika former av stöd och anpassningar som påverkar assistansbehovet, som hjälpmedel eller bostadsanpassning. Personen kan även ha fått andra insatser enligt LSS och SoL som påverkar antalet assistanstimmar samt att behovet av antal timmar i sig kan förändras under åren.

Min personliga reflektion är att jag länge vetat att kommunerna är ”snålare” med antalet timmar än Försäkringskassan. Jag har skräckexempel på där Försäkringskassan beviljat 94 timmars assistans i veckan, dragit in den vid en 2-årsomprövning och där kommunen sedan beviljat 30 timmars assistans i veckan. (I och för sig fick kunden rätt i Förvaltningsrätten och fick tillbaka sin assistans och lite till, men det tog förstås ett tag.) Senaste exemplet från verkligheten är en nyansökningskund där Försäkringskassan bedömt att det grundläggande behovet uppgår till 18,85 timmar per vecka och kommunen bedömt det grundläggande behovet till 0 timmar. Skrämmande men sant. Och det är väldigt sällan det är tvärtom, det vill säga att kommunen gör en generösare bedömning än Försäkringskassan.

Att detta på något sätt, vilket Socialstyrelsen insinuerar, skulle ha att göra med ett förändrat assistansbehov tror jag inte ett dugg på. Det man kan se av tidigare utredningar som gjorts är istället att assistansbehovet för det mesta ökar över tid. Hjälpmedel och bostadsanpassning görs ofta kontinuerligt, men detta kan väl knappast påverka hjälpbehovet i någon större utsträckning. Åtminstone inte så att det förklarar hur den genomsnittliga skillnaden i bedömning är 25 %. Därför är det också skrämmande när Försäkringskassan snävar in sina bedömningar och överlåter en större andel beslut åt kommunerna.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu