Årets sista dagar är det dags att göra bokslut. En rimlig sammanfattning av assistansåret kan väl vara att den personliga assistansen vilar på en skakig grund.
Vi möts av medierapporteringar i SVT om hur privata assistansbolag driver upp assistanstimmarna: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/miljardrullning-till-riskkapitalbolagen-i-assistansbranschen och Försäkringskassan kommer med en rapport om assistansersättningens utveckling och ökning vilken ska ligga till grund för ytterligare en ny LSS-utredning: http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/ce44996c-fd3b-4d0a-8962-0c836d589b60/socialforsakringsrapport+2015-13.pdf?MOD=AJPERES. Finansminister Magdalena Andersson vill spara på assistansersättningen: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/621480?programid=4540 och det allmänna ombudet för socialförsäkringen driver mål som berättigar färre personer till assistansersättning: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Domstolar/regeringsratten/Avg%F6randen/2015/Juni/3527-14.pdf.
Detta önskar jag inför 2016:
• Om assistansen enbart ska vara en kostnadsfråga behövs en riktig analys av hur mycket av assistansersättning som går tillbaka till staten i form av skatt och arbetsgivaravgifter. För varje timmes assistans går cirka 87 % av timersättningen (284 kronor för 2015) till löner och lönebikostnader. Det är väl dessutom rimligt att tro att en del av lönekostnaderna återgår till staten genom skatt på konsumtion. Man bör också tänka på att hemtjänst är en dyrare insats per timme än assistansersättning. 30 miljarder kronor låter kanske orimligt, men intäkten till staten borde väl öka proportionerligt?
• Jag önskar också att man redovisar klart och tydligt varför kostnaderna ökar. Själv har jag svårt att se att det är jag som jurist som driver på ökningen av det beviljade timantalet. Mitt jobb är ju att hjälpa kunden att föra fram sin åsikt hos myndigheterna som i stort sett har till uppgift att åtminstone inledningsvis säga nej. Istället får man nog leta kostnadsökningar bland en ökad befolkning samt en ökad livslängd. Det beviljade timantalet borde väl naturligt öka med ökad ålder då många funktionshindrade har progressiva sjukdomar.
• Jag önskar mig också en analys av vad assistenterna, som ofta är människor som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden, hade kostat samhället i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller a-kassa om de inte hade haft sitt assistentjobb.
• Detta är inget önskemål – utan i stort sett ett krav: Jag vill ha en mer nyanserad medierapportering. Ja, vi vet att det fuskas i assistansbranschen. Men står fusket i assistansbranschen i proportion till medierapporteringen om denna? Knappast. Det finns nog branscher där det fuskas bra mycket mer och där rapporteringen är bra mycket mindre omfattande. Och i alla sammanhang där assistans lyfts fram som en kostnad saknas ovanstående analys av vad som kommer åter till staten i form av skatt. Det saknas också en medieanalys av vad en rättighetslagstiftning som till exempel personlig assistans innebär. En funktionshindrad som omfattas av LSS personkrets har faktiskt lagstadgad rätt att leva som andra. Kanske att man blir mindre benägen att hela tiden skära ner på assistansen om man får se vad det faktiskt innebär för den enskilde individen? Tänk er själva om ni inte skulle kunna åka till jobbet, gå till affären eller kissa annat än på bestämda tider. Detta kan vara verkligheten för de människor som får sin assistansersättning neddragen eller indragen.
• Jag önskar mig politiker med ryggrad som inte gömmer sina förslag till kostnadsbesparingar bakom fina fraser som att ”öka rättssäkerheten” och ”värna insatsen”. Säg som det är eller säg ingenting alls. Och låt inte människor leva i ovisshet gällande huruvida man även fortsättningsvis har rätt till den insats man en gång har beviljats och är beroende av.
Detta så att alla kan få ett riktigt gott nytt år!
Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu