Månad: februari 2016

”Goda råd är dyra”. Vad betyder det? Jag googlar och finner att om man har ett problem som är svårlöst och behöver hjälp att lösa det kan det bli dyrt.

Att anlita mig är dock inte dyrt. Det är gratis och ingår i administrationsavgiften för den som väljer att bli kund hos oss. Innan du har ett beslut har du således ingen kostnad för min hjälp. Om man inverterar talesättet borde man således komma fram till att mitt (billiga) råd inte är gott. Eller?

En jurists jobb är till stor del rådgivande, så även mitt. Jag har arbetat inom samma rättsområde i snart 15 år och med det sagt borde jag ju faktiskt kunna komma med goda råd. Som det ser ut i dagsläget finner jag det svårt att i alla situationer göra det. Lagen har inte ändrats (det hade naturligtvis varit enklare att hänga med då), men rättsutvecklingen är i konstant förändring. 2009 ändrade man helt synsättet på de praktiska grundläggande behoven (personlig hygien, måltider, av- och påklädning, kommunikation) och 2015 ändrar man förutsättningarna gällande det femte grundläggande behovet (ingående kunskaper).

Spelplanen ändras under spelets gång och utan förvarning.
Till er som är rädda för att söka om utökad assistans då man tror att nuvarande beslut kanske kan komma att bli indraget har jag dock lugnande besked. Har det inte gått mer än 2 år sedan senaste prövning är detta ingen risk eftersom Försäkringskassan inte får ändra ett beslut till nackdel för den funktionshindrade om det inte är tid för en omprövning av beslutet, vilket det är tidigast 2 år från senaste beslut. Efter 2 år är det knivigare att ge goda råd. Men tro mig, jag gör mitt bästa.

Linda Bergstrand
Jurist

Det effektivaste sättet att utveckla något är att lära av historien. Lär vi oss inte av det som hänt tidigare, riskerar vi att göra samma misstag en gång till. Ett av förra årets nya ord enligt SAOL är ”Funkis-”, och för att omedelbart ta det i bruk kommer här en kort sammanställning av funkishistorien i punktform:

• 1842 infördes allmän folkskola och 1882 skolplikt, men den gällde inte för funkisbarn
• 1889 fick döva barn skolplikt
• 1896 fick blinda barn skolplikt
• 1944 fick barn med utvecklingsstörning som ansågs bildbara skolplikt
• 1962 fick barn med rörelsehinder skolplikt
• 1968 fick alla barn med utvecklingsstörning skolplikt
• 1980 kom socialtjänstlagen med sin karaktär av målriktad ramlagstiftning men som även omfattar rättigheter
• 1986 kom den nya omsorgslagen som innebar en viss utökning och preciserade rättigheter som skulle komplettera insatser enligt andra lagar, främst socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen
• 1988 tillsatte regeringen en ny handikapputredning som kom att konstatera brister i stöd till personer med funktionsnedsättning, inte bara gällande insatsernas omfattning och innehåll utan också enskildas möjligheter att själva kunna bestämma över och planera sina liv
• 1994 kom assistansreformen vars syfte var att skapa delaktighet genom ett individuellt utformat stöd som utgår från individens behov
• 1999 började den första diskrimineringslagstiftningen som omfattade funktionshinder att gälla

Ovanstående lista redovisar insatser som drivit utvecklingen för funktionshindrade framåt. 2001 började jag själv att arbeta med assistansersättning och min personliga reflektion är att det från 2009 har gått åt fel håll istället. Här kommer en ny lista:

• 2009 kom domen RÅ 2009 ref 57 enligt vilken Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) ändrade bedömningen avseende grundläggande behov. Exempelvis räknades inte att skära upp maten som grundläggande behov längre, utan endast hjälp att föra maten till munnen kunde anses som grundläggande. Hjälp med ytterkläder slutade räknas till de grundläggande behoven eftersom det inte avsåg av- och påklädning direkt inpå huden. Detta medförde att väldigt många personer fick sin assistans indragen vid närmaste 2-årsomprövning.
• Även bedömningen av det grundläggande behovet kommunikation skärptes. Tidigare fick i stort sett alla som inte kunde kommunicera självständigt räkna hjälp med kommunikation som grundläggande behov om 7 timmar per vecka. Nu är det ovanligt att någon beviljas så mycket tid. Man har skärpt kriterierna så att det är mycket färre som över huvud taget beviljas någon tid för kommunikation, bland annat beviljas barn under 6 år ingen tid alls för kommunikation. Detta har också inneburit att färre har beviljats assistansersättning från Försäkringskassan.
• Högsta förvaltningsdomstolens dom 2015-06-25 i mål nr 3527-14 som allmänna ombudet drivit mot Försäkringskassan har helt förändrat rättspraxis för det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”. För att beviljas assistans för detta grundläggande behov förutsätts inte numera bara att man har en psykisk funktionsnedsättning, utan att hjälpbehovet dessutom ska ha sin grund i det psykiska funktionshindret. Det vill säga, har du en medicinsk problematik som exempelvis epilepsi så beror hjälpbehovet på den medicinska problematiken och inte på ett eventuellt psykiskt funktionshinder. Detta innebär i praktiken att det främst för barn blir svårare att beviljas assistans eftersom mycket tid räknas bort då det anses ingå i det ”normala föräldraansvaret”.

Det som händer när man skär ner på assistansen som det så tydligt framgår att man faktiskt gör, trots att ingen lagändring skett (!), är att man inte längre lever upp till lagstiftningen. Enligt 5 § LSS ska insatser enligt lagen främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagens personkrets. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Av 7 § LSS framgår dessutom att insatserna ska vara varaktiga och samordnade.  Som det ser ut nu kan man som funktionshindrad inte vara säker på att ha kvar sin assistans vid nästa 2-årsomprövning. Det är skrämmande och en klar tillbakagång i utvecklingen.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu