Jag har funderat mycket på vad som driver mig i mitt arbete. Jag har kommit fram till några saker. Dels drivs jag starkt av känslan att jag gör skillnad i människors liv och dels drivs jag av viljan att få till ”rätt” beslut.

Det fanns en tid när jag trodde att myndigheterna gjorde sitt bästa för att hjälpa utsatta människor bland annat genom att se till att rätt beslut blir fattade, men med tiden har jag blivit mycket mer cynisk. Ibland undrar jag till och med hur somliga handläggare kan leva med sina fattade beslut. När de gick sin socionomutbildning – var det verkligen denna yrkesroll de trodde att de skulle ha?

Jag träffar människor som är förtvivlade. Föräldrar som får avslag på alla insatser och förväntas ta ett omänskligt stort ansvar för sitt funktionshindrade barn dag som natt samtidigt som de också ska jobba, ta hand om sina övriga barn och försöka ha en fungerande relation. Och så får de skrivet på näsan att det ingår i det normala föräldraansvaret.

Och jag tänker på alla människor som fortfarande tror att myndigheterna gör rätt. De som inte får rätt information, de som inte överklagar sina (felaktiga!) beslut och således inte får hjälp. Hur går det för dem?

Jag hörde imorse på radio en anställd på ett asylboende för ensamkommande flyktingbarn prata om att hon känner det som att hon har en massa barn i världen som är på väg hem till henne och att hon önskade att hon kunde hjälpa dem redan under resan.

Jag drar parallellen till mitt eget arbete. Jag vet att ni finns därute som behöver min hjälp att få rätt insatser och jag vill bara säga – hör av er redan nu!

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu