Socialstyrelsen har gjort en kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS och då bland annat vad gäller personlig assistans. I uppdraget ingick att utreda hur antalet beviljade assistanstimmar från kommunerna skiljer sig från antalet indragna timmar från Försäkringskassan och om möjligt finna orsaker till dessa skillnader. Socialstyrelsen har kommit fram till att assistanstimmarna i genomsnitt minskar med 25 % när kommunen beviljar assistans efter att Försäkringskassan dragit in den. Socialstyrelsen kan inte med säkerhet säga vad skillnaderna beror på men pekar på att det som har framkommit är att Försäkringskassans beslut enligt SFB ofta är några år gamla när kommunen gör sin prövning av antalet assistanstimmar. Socialstyrelsen pekar också på många osäkerhetsfaktorer: Den enskilde kan till exempel ha fått olika former av stöd och anpassningar som påverkar assistansbehovet, som hjälpmedel eller bostadsanpassning. Personen kan även ha fått andra insatser enligt LSS och SoL som påverkar antalet assistanstimmar samt att behovet av antal timmar i sig kan förändras under åren.

Min personliga reflektion är att jag länge vetat att kommunerna är ”snålare” med antalet timmar än Försäkringskassan. Jag har skräckexempel på där Försäkringskassan beviljat 94 timmars assistans i veckan, dragit in den vid en 2-årsomprövning och där kommunen sedan beviljat 30 timmars assistans i veckan. (I och för sig fick kunden rätt i Förvaltningsrätten och fick tillbaka sin assistans och lite till, men det tog förstås ett tag.) Senaste exemplet från verkligheten är en nyansökningskund där Försäkringskassan bedömt att det grundläggande behovet uppgår till 18,85 timmar per vecka och kommunen bedömt det grundläggande behovet till 0 timmar. Skrämmande men sant. Och det är väldigt sällan det är tvärtom, det vill säga att kommunen gör en generösare bedömning än Försäkringskassan.

Att detta på något sätt, vilket Socialstyrelsen insinuerar, skulle ha att göra med ett förändrat assistansbehov tror jag inte ett dugg på. Det man kan se av tidigare utredningar som gjorts är istället att assistansbehovet för det mesta ökar över tid. Hjälpmedel och bostadsanpassning görs ofta kontinuerligt, men detta kan väl knappast påverka hjälpbehovet i någon större utsträckning. Åtminstone inte så att det förklarar hur den genomsnittliga skillnaden i bedömning är 25 %. Därför är det också skrämmande när Försäkringskassan snävar in sina bedömningar och överlåter en större andel beslut åt kommunerna.

Linda Bergstrand
Jurist
Tfn: 08-23 26 12
E-post: linda@godassistans.nu